Genusvetaren och författaren Vanja Hermele har på uppdrag av KRO gjort en undersökning av jämställdheten inom konstbranschen. Bokens titel är "Konsten – så funkar det (inte)" och kritiken mot såväl institutioner som gallerier är svidande. I Hermeles intervjuer framkommer att manliga kuratorer och gallerister ofta tror sig arbeta jämställt, när de i själva verket bidrar till gubbväldet inom konsten. Kritiken mot Konstnärsklubben är föga överraskande, men det är ändå märkligt att så många svenska manliga konstnärer väljer att vara medlemmar i den kvinnodiskriminerande klubben. Statliga Konstnärsnämnden tillhör de progressivare krafterna som utgör undantag i boken. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth talar om jämställdhet och kvalitet som ett motsatspar. Moderna Museet väljer att huvudsakligen ställa ut manliga konstnärer, framför allt i de stora utställningsrummen. Hermele kritiserar även Statens konstråd, men får mothugg i SvD av pressansvarige Patrik Förberg. Han menar att underlaget för undersökningen av just deras verksamhet varit bristande.
Hermeles undersökning visar på viktiga problem, även om vissa recensenter tycker att det handlar om självklarheter. Liksom när det gäller produktionsvillkoren rent allmänt finns det gällande jämställdheten en attityd som säger att "vi vet hur illa det ser ut". Dock är inte alla i branschen överens om dessa beskrivningar – och politiker och allmänhet har mycket små kunskaper i ämnet. Därför är det viktigt att gräva fram fakta om jämställdheten och ekonomin inom konsten. Först när kunskaperna finns svart på vitt – och inte bara som "overifierade sanningar" – går det att föra en riktig debatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar